LA MENTE DE CRISTO

domingo, 26 de enero de 2014

Die Gemeinschaft mit Gott

1 [Von David.] Der Herr ist mein Licht und mein Heil: Vor wem sollte ich mich fürchten? Der Herr ist die Kraft meines Lebens: Vor wem sollte mir bangen?

2 Dringen Frevler auf mich ein, um mich zu verschlingen, meine Bedränger und Feinde, sie müssen straucheln und fallen.

3 Mag ein Heer mich belagern: Mein Herz wird nicht verzagen. Mag Krieg gegen mich toben: Ich bleibe dennoch voll Zuversicht.

4 Nur eines erbitte ich vom Herrn, danach verlangt mich: Im Haus des Herrn zu wohnen alle Tage meines Lebens, die Freundlichkeit des Herrn zu schauen und nachzusinnen in seinem Tempel.

5 Denn er birgt mich in seinem Haus am Tag des Unheils; er beschirmt mich im Schutz seines Zeltes, er hebt mich auf einen Felsen empor.

6 Nun kann ich mein Haupt erheben über die Feinde, die mich umringen. Ich will Opfer darbringen in seinem Zelt, Opfer mit Jubel; dem Herrn will ich singen und spielen.

7 Vernimm, o Herr, mein lautes Rufen; sei mir gnädig und erhöre mich!

8 Mein Herz denkt an dein Wort: «Sucht mein Angesicht!» Dein Angesicht, Herr, will ich suchen.

9 Verbirg nicht dein Gesicht vor mir; weise deinen Knecht im Zorn nicht ab! Du wurdest meine Hilfe. Verstoß mich nicht, verlass mich nicht, du Gott meines Heiles!

10 Wenn mich auch Vater und Mutter verlassen, der Herr nimmt mich auf.

11 Zeige mir, Herr, deinen Weg, leite mich auf ebener Bahn trotz meiner Feinde!

12 Gib mich nicht meinen gierigen Gegnern preis; denn falsche Zeugen stehen gegen mich auf und wüten.

13 Ich aber bin gewiss, zu schauen die Güte des Herrn im Land der Lebenden.

14 Hoffe auf den Herrn und sei stark! Hab festen Mut und hoffe auf den Herrn!

En sécurité auprès de Dieu

1 De David. Oui, l'Eternel est ma lumière et mon Sauveur : de qui aurais-je crainte ? L'Eternel protège ma vie : de qui aurais-je peur ?

2 Que des méchants s'avancent contre moi, voulant me déchirer, ce sont mes ennemis, mes oppresseurs, qui perdent pied et tombent.

3 Qu'une armée vienne m'assiéger, mon cœur reste sans crainte. Que l'on me déclare la guerre, je suis plein d'assurance.

4 J'ai présenté à l'Eternel un seul souhait, mais qui me tient vraiment à cœur : je voudrais habiter dans la maison de l'Eternel tous les jours de ma vie afin d'admirer l'Eternel dans sa beauté1, et de chercher à le connaître2 dans sa demeure.

5 Car il me cache sous sa tente dans les jours du malheur. Au secret de son tabernacle, il me tient abrité ; sur un rocher, il me met hors d'atteinte.

6 Dès à présent, je peux lever la tête pour dominer mes ennemis autour de moi. J'offrirai dans son tabernacle des sacrifices avec des cris de joie, je célébrerai l'Eternel par le chant et les instruments.

7 O Eternel, écoute mon appel car je t'invoque. Accorde-moi la grâce de me répondre.

8 Je pense à toi. Tu as dit3 : « Tournez-vous vers moi. » Oui, c'est vers toi que je me tourne, ô Eternel,

9 ne te détourne pas de moi et ne repousse pas ton serviteur avec colère ! Toi qui m'as secouru, ne me délaisse pas ! Ne m'abandonne pas, ô Dieu, toi qui es mon Sauveur !

10 Si mon père et ma mère devaient m'abandonner, l'Eternel me recueillerait.

11 Enseigne-moi la voie que tu veux que je suive, ô Eternel, et conduis-moi par un sentier égal, puisque mes ennemis me guettent.

12 Ne m'abandonne pas aux projets de mes adversaires lorsque de faux témoins se dressent contre moi, respirant la violence.

13 Que deviendrais-je si je n'avais pas l'assurance de voir l'amour de l'Eternel au pays des vivants ?

14 Attends-toi donc à l'Eternel ! Sois fort ! Affermis ton courage ! Oui, attends-toi à l'Eternel !

Salmo de David.

1 O Senhor é a minha luz e a minha salvação;Quem temerei? O Senhor é a força da minha vida, de quem terei receio?

2 Quando os malvados, meus adversários,"se lançaram contra mim, para me comerem a carne, tropeçaram e caíram.

3 Ainda que um exército inteiro me cerque,"o meu coração não terá medo; ainda que me façam uma guerra mortal,"eu confio em Deus.

4 Uma coisa sobretudo desejo que Deus me faça,"e é aquilo que mais procuro:ter o privilégio de morar na casa do Senhor todos os dias da minha "vida, para poder apreciar as suas maravilhas,"e meditar na sua perfeição.

5 Quando as lutas vierem, esconder-me-ei nesse lugar santo. Ele há-de pôr-me em segurança,"como sobre uma alta rocha.

6 A minha cabeça estará fora do alcance dos meus inimigos,"que me cercam. Então oferecerei a Deus alegres sacrifícios,"e lhe cantarei louvores.

7 Ouve a minha voz, quando te chamo, Senhor;tem piedade de mim e socorre-me.

8 Quando disseste: "Procurem a minha presença!" O meu coração logo te respondeu:""Quero estar contigo, Senhor!"

9 Não escondas então de mim a tua face,"não me rejeites, por causa da tua severidade. Tens sido sempre a minha ajuda;"não me deixes nem me desampares, ó Deus da minha salvação.

10 Ainda que o meu próprio pai, ou a minha mãe, me abandonassem,"tu, Senhor, me recolherias.

11 Ensina-me a andar no teu caminho,"e guia-me pela via direita, por causa de todos esses que andam a espiar-me.

12 Não me entregues à vontade dos meus adversários. Levantam falsos testemunhos contra mim. Todos eles respiram crueldade.

13 Mas estou certo de ver a bondade do Senhor na terra dos vivos!

14 Não te impacientes, anima-te. Espera no Senhor"e ele dará força ao teu coração.

1 SALMO 27

1 El Señor es mi luz y mi salvación;¿a quién temeré?El Señor es el baluarte de mi vida;¿quién podrá amedrentarme?

2 Cuando los malvados avanzan contra mípara devorar mis carnes,cuando mis enemigos y adversarios me atacan,son ellos los que tropiezan y caen.

3 Aun cuando un ejército me asedie,no temerá mi corazón;aun cuando una guerra estalle contra mí,yo mantendré la confianza.

4 Una sola cosa le pido al Señor,y es lo único que persigo:habitar en la casa del Señortodos los días de mi vida,para contemplar la hermosura del Señory recrearme en su templo.

5 Porque en el día de la aflicciónél me resguardará en su morada;al amparo de su tienda me protegerá,y me pondrá en alto, sobre una roca.

6 Me hará prevalecerfrente a los enemigos que me rodean;en su templo ofreceré sacrificios de alabanzay cantaré salmos al Señor.

7 Oye, Señor, mi voz cuando a ti clamo;compadécete de mí y respóndeme.

8 El corazón me dice: «¡Busca su rostro!»1Y yo, Señor, tu rostro busco.

9 No te escondas de mí;no rechaces, en tu enojo, a este siervo tuyo,porque tú has sido mi ayuda.No me desampares ni me abandones,Dios de mi salvación.

10 Aunque mi padre y mi madre me abandonen,el Señor me recibirá en sus brazos.

11 Guíame, Señor, por tu camino;dirígeme por la senda de rectitud,a causa de los que me acechan.

12 No me entregues al capricho de mis adversarios,pues contra mí se levantan falsos testigosque respiran violencia.

13 Pero de una cosa estoy seguro:he de ver la bondad del Señor en esta tierra de los vivos.

14 Pon tu esperanza en el Señor;ten valor, cobra ánimo;¡pon tu esperanza en el Señor!

jueves, 23 de enero de 2014

Nikodemos besöker Jesus om natten

1-2 En kväll efter mörkrets inbrott kom en man som hette Nikodemos för att prata med Jesus. Han var farisé1 och medlem i det judiska rådet. ”Mästare”, sa han, ”vi vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Ingen kan göra sådana under som du gör om inte Gud är med honom.”

3 Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte föds en gång till får aldrig uppleva vad det innebär att tillhöra Guds eget folk.”

4 ”Födas en gång till!” utropade Nikodemos. ”Vad menar du? En vuxen människa kan väl inte komma in i sin mamma och födas igen?”

5 Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte blir född av vatten och av Guds Ande får överhuvudtaget inte tillhöra Guds eget folk.

6 Människor kan föda fram mänskligt liv, men Guds Ande föder fram andligt liv2.

7 Förvåna dig därför inte över att jag säger att människor måste födas en gång till.

8 Guds Ande är som vinden3. Man kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, men man kan höra den och se dess verkningar. Så går det också till när en människa föds av Guds Ande.”

9 ”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.

10 Jesus svarade: ”Du är en berömd judisk lärare, och ändå förstår du inte det här.

11 Jag försäkrar dig, att det vi talar om är sådant vi vet och har sett, och ändå tror ni oss inte.

12 Men om ni inte tror när jag berättar om sådant som händer på jorden, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?

13 Ingen människa har ju varit i himlen, utom jag, Människosonen4, som har kommit ner därifrån.

14 På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen, så måste jag, Människosonen, lyftas upp5,

15 för att alla som tror på mig ska få evigt liv.

16 Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.

17 Det var inte för att döma människorna som Gud sände sin Son till världen, utan Sonen kom för att rädda dem.

18 De människor som tror på Sonen blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda, eftersom de inte tror på Guds enda Son.

19 Och skälet till att de blir dömda är att när ljuset från himlen kom ner till jorden, så älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda.

20 Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans synder inte ska avslöjas.

21 Men den som gör det som är rätt, dras till ljuset för att alla ska se att han gör det som Gud vill.”

Johannes döparen berättar vem Jesus är

22 Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina efterföljare, men de stannade i Judeen en tid och döpte människor.

23 Samtidigt höll Johannes på att döpa. Han höll till vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och många människor kom till honom för att döpas.

24 Det var innan Johannes hade satts i fängelse.

25 En dag kom en judisk man till Johannes efterföljare och började bråka med dem om olika reningsceremonier6.

26 Johannes efterföljare gick då till Johannes och sa: ”Mästare, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du talade om till folket, han döper också. Och nu går alla till honom istället för att komma till oss.”

27 Men Johannes svarade: ”Om alla går till honom, så är det för att Gud låter det ske.”

28 Ni vet själva att jag klart och tydligt har sagt till er att jag inte är Messias, den utlovade kungen. Jag är utsänd för att bereda vägen för honom, det är allt.

29 Människorna dras till honom, såsom bruden dras till sin brudgum. Och brudgummens vän blir glad av att få stå och lyssna till brudgummen. Jag är brudgummens vän och nu är min glädje fullständig.

30 Det är som det ska att människorna lyssnar mer och mer till honom och allt mindre till mig.

31 Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.

32 Han har kommit från himlen och berättar om det han har sett och hört, och ändå tror ingen på det han säger.

33 Men den som tror på det han säger, erkänner att Gud talar sanning,

34 för denna man, som är sänd av Gud, framför Guds budskap. Gud har fyllt honom helt med sin Ande.

35 Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting.

36 Den som tror på Guds Son har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen går miste om det eviga livet, och blir kvar under Guds dom.”

Isus i Nikodem

1 Jedne noći ugledni židovski vjerski vođa po imenu Nikodem, farizej,

2 dođe razgovarati s Isusom. "Učitelju", reče on, "svi znamo da te je Bog poslao da nas poučiš. Tvoja su čuda dovoljan dokaz za to jer nitko ne može činiti takva djela ako Bog nije s njim. "

3 Isus mu odgovori: "Zaista ti kažem - tko se nanovo ne rodi odozgor, nikada neće vidjeti Božjega kraljevstva. "

4 "Pa kako se čovjek može nanovo roditi kad je već star? Ne može se odrastao čovjek vratiti u majčinu utrobu i nanovo se roditi!" reče mu Nikodem.

5 Isus odgovori: "Zaista ti kažem: ne rodi li se čovjek iz vode i Duha, ne može ući u Božje kraljevstvo.

6 Ljudi mogu dati samo ljudski život, ali Sveti Duh rađa novi život s neba;

7 nemoj se zato čuditi što ti kažem da se morate nanovo roditi odozgora.

8 Kao što čuješ vjetar a ne znaš odakle dolazi ni kamo ide, tako je sa svakim tko je rođen od Duha. "

9 "Kako je to moguće?" upita Nikodem.

10 Isus mu odgovori: "Pa ti si židovski učitelj, a to ne razumiješ!

11 Zaista ti kažem: govorimo ono što znamo i svjedočimo o onome što smo vidjeli, a ipak nam ne vjerujete.

12 Ako mi ne vjerujete kad vam govorim o onome što se događa ovdje na zemlji, kako ćete mi vjerovati budem li vam govorio što se zbiva na nebu?

13 Jer nitko nije uzišao na nebo osim Sina Čovječjega, koji je s neba sišao.

14 I kao što je Mojsije u pustinji podignuo zmiju od mjedi, tako i ja, Sin Čovječji, moram biti uzdignut

15 da svatko tko povjeruje u mene ima vječni život.

16 Bog je toliko volio svijet da je dao svojega jedinorođenog Sina da nijedan koji u njega vjeruje ne pogine, nego da ima vječni život.

17 Jer Bog nije poslao svojega Sina na svijet da svijet osudi, nego da se svijet spasi po njemu.

18 Neće biti suda za one koji vjeruju u njega. Ali oni koji u njega ne vjeruju već su osuđeni jer nisu vjerovali u jedinoga Božjeg Sina.

19 Osuđeni su zbog ovoga: svjetlo je došlo s neba na svijet, ali su ljudi više voljeli tamu nego svjetlo jer su im djela bila zla.

20 Oni mrze svjetlo jer žele griješiti u tami. Klone se svjetla da se njihovi grijesi ne razotkriju i da ne budu kažnjeni.

21 Ali oni koji čine istinu rado dolaze k svjetlu da se vidi kako čine ono što Bog od njih traži. "

Ivan Krstitelj iskazuje čast Isusu

22 Nakon toga Isus sa svojim učenicima ode u pokrajinu Judeju. Tu se s njima zadržao neko vrijeme i krstio.

23 U to je vrijeme Ivan Krstitelj krstio ljude u Enonu, blizu Salima, jer ondje bijaše mnogo vode, a ljudi su dolazili k njemu da ih krsti.

24 Bilo je to prije nego što su Ivana bacili u tamnicu.

25 Neki se Židov počne s Ivanovim učenicima prepirati oko krštenja.

26 Oni zato dođu k Ivanu te mu rekoše: "Učitelju, onaj kojega si susreo na drugoj strani Jordana - onaj za kojega si rekao da je Krist - također krsti pa svi odlaze onamo umjesto k nama. "

27 Ivan odgovori: "Nitko ne može ništa činiti ako mu to s neba nije dopušteno.

28 Moj je posao pripraviti put tom čovjeku, tako da svi idu k njemu. Znate da sam vam otvoreno rekao da ja nisam Krist i da sam tu samo da mu pripravim put.

29 Mnoštvo ide za onime što ga najviše privlači - mladenka će ondje gdje joj je mladoženja. Njegovi prijatelji, koji su uz njega, s njime se vesele. Ja sam mladoženjin prijatelj i moja je radost upravo postala potpunom.

30 On treba sve više rasti, a ja se sve više umanjivati.

31 On je došao s neba i veći je od sviju. Ja sam sa zemlje, pa je moje shvaćanje ograničeno na zemaljske stvari. Jer tko dolazi s neba, on je iznad svih!

32 On svjedoči o onome što je vidio i čuo, a tako malo ih vjeruje što im govori.

33 Oni pak koji su povjerovali njegovu svjedočanstvu, potvrđuju da je Bog istinit.

34 On je poslan od Boga, govori Božje riječi, jer je Božji Duh na njemu bez mjere.

35 Otac voli svojeg Sina i predao mu je vlast nad svime.

36 Svi koji se pouzdaju u Božjega Sina da ih spasi imaju vječni život, a oni koji ga ne slušaju neće nikada imati vječni život, već gnjev Božji ostaje na njima. "